Totalt 450 000 kr fördelas till studieförbund i Ulricehamns kommun, enligt ett beslut i kommunstyrelsen.
Följande förbund får bidrag:
ABF - 140 842 kronor
Studieförbundet Bilda Väst - 21 916 kronor
Folkuniversitetet - 2 552 kronor
NBV Borås - 12 274 kronor
Sensus - 27 442 kronor
Studiefrämjandet - 111 712 kronor
Studieförbundet Vuxenskolan - 133 261 kronor

Totalt 450 000 kr fördelas till studieförbund i Ulricehamns kommun, enligt ett beslut i kommunstyrelsen.

Följande förbund får bidrag:
ABF - 140 842 kronor
Studieförbundet Bilda Väst - 21 916 kronor
Folkuniversitetet - 2 552 kronor
NBV Borås - 12 274 kronor
Sensus - 27 442 kronor
Studiefrämjandet - 111 712 kronor
Studieförbundet Vuxenskolan - 133 261 kronor

Förslaget från Inga-Kersti Skarland (S) om att uppmuntra kommunens personal att bli blodgivare har avslagits av kommunstyrelsen.

Kommunstyrelsen föreslår att fullmäktige beslutar att avslå motionen mot bakgrund av förvaltningens redovisning av arbetstidsmodeller, ökade kostnader och oklarheter avseende möjligheten att lämna blod i Ulricehamn.

Antalet skilsmässor i Ulricehamns kommun har ökat med nästan 60 procent sedan 2008. Det är mycket mer än i landet som helhet.

Under 2012 var det 119 personer folkbokförda i Ulricehamns kommun som skiljde sig. Så många har det aldrig varit tidigare.
Siffran anger skilsmässor för personer i äktenskap. Sambopar eller personer i andra förhållanden som gått isär ligger utanför statistiken som Statistiska centralbyrån plockat fram.
Den stora ökningen av antalet skilsmässor har skett efter 2008. År 2000 var det 73 ulricehamnare som skilde sig, 2004 var det 79 och 2008 var det 76 stycken. Med såpass små tal så kan det förstås vara så att de senaste åren är en tillfällighet men ökningen är anmärkningsvärd i ett riksperspektiv. Antalet skilsmässor har det senaste decenniet ökat i hela Sverige men när ökningen generellt ligger runt 10 procent så är alltså Ulricehamns ökning 60 procent.
Två yrkeskategorier som snabbt kommer i kontakt med de som skiljer sig är mäklare och bankpersonal. UT kollade med två aktörer om de märkt av att Ulricehamn är staden som skiljer sig.
– Jag kan inte säga att det är något vi diskuterat som något anmärkningsvärt men visst är det många som går isär. Dödsfall och skilsmässor är två anledningar till att man behöver sälja en bostad och skilsmässorna blir nog faktiskt en allt större del för oss, säger Sara Gröndahl på Svensk fastighetsförmedling i Ulricehamn.
– Det är ett konstant flöde kan man säga men jag är inte förvånad över att det är en ökning sett över en tioårsperiod. Jag tror att det är medelålders som skiljer sig i dag än tidigare, säger Karolina Fagerkvist som är jurist på Ulricehamns sparbank.
Karolina har rätt i sina åldersfunderingar. Det är nämligen i kategorin 45 år och uppåt som skilsmässorna ökar mest i Ulricehamn.
– När barnen blivit stora är det nog lättare att dela på sig. För de som är lite äldre blir det fler praktiska saker att reda ut vid en skilsmässa. Ett par som levt tillsammans under lång tid har investerat mer i gemensamma saker, säger Karolina Fagerkvist.
När två blir en så söker ofta en eller båda parter ett annat boende. Sara Gröndahl säger att det kan vara lite svårt för ensamstående att hitta rätt på Ulricehamns bostadsmarknad.
– Jag har haft flera kunder som inte vill ha ett hus men inte heller en allt för dyr lägenhet. Det är ganska tufft att hamna i den situationen för utbudet är begränsat. Jag skulle nog vilja säga att det är den typen av bostad som saknas i Ulricehamn just nu.
I andra änden då, frågar sig vän av ordning. Hur många är det som gifter sig i Ulricehamn jämfört med tidigare?
En blick bakåt till år 2000 säger att det är färre under 25 år som gifter sig i dag, ungefär lika många mellan 30 och 45 år och något fler som är äldre än 45 år. Totalt var det 180 personer som gifte sig år 2000, förra året var det 192 som lovade varandra att leva lyckliga i alla sina dagar.
Hur det blir med den saken får framtiden utvisa.

Livspussel, projekt, självförverkligande.
Se där några viktiga förklaringar till varför så många par får svårt att dra jämnt.

Till Arnold Leierman på Familjerådgivningen i Borås stad kommer par som av olika anledningar anser sig behöva hjälp för att klara av att fortsätta vara tillsammans. Eller – gå vidare i livet, men var för sig.
Självklart finns det många olika skäl till att de kontakter Familjerådgivningen. Men Arnold Leierman ser ett tydligt mönster vad gäller orsakerna till att par får svårigheter i sitt förhållande.
Han nämner tre viktiga förklaringar som alla kan härledas till rådande tidsanda.
Nämligen materialism, självbespegling (eller jag-fixering) samt njutningslystnad.
– Många bygger sin tillvaro på bilder över hur livet ska bli, vad man ska uppnå. Men det är som regel ytliga mål, konstaterar Arnold Leierman.
Det kan handla om personlig karriär i arbetslivet eller personliga projekt av olika slag. I jakten på lycka skruvas livstempot upp. Att massmedia i symbios med rådande tidsanda eldar på i form av lättsålda budskap kring hur man ”ska lyckas”, antingen det gäller sexliv, arbetsliv, pengar eller karriär bidrar till dessa bilder.
– Det får lätt följden att människor lever i villfarelsen att de är på väg att ”lyckas”. Att det finns ”snabba lösningar”. Ända tills kommunikationen i relationen kollapsar, säger Arnold Leierman.
Det är i det läget som vissa väljer att söka professionell hjälp. Utmaningen för Arnold Leierman och hans kollegor på Familjerådgivningen ligger i att få dem som söker att byta perspektiv.
Att inte tro att problemen löses genom att motparten ändrar sig. Eller att förvänta sig några enkla lösningar som gör att man snart kan återgå till den inslagna vägen.
– Människor i åldern upp till 35-40 år är som regel fullt upptagna med familj, hus, jobb och allt som hör därtill. Det är här man pratar om livspussel, om projekt och självförverkligande. Det är nu allt ska göras. Det är nu man matas med bilder av hur livet ska vara. Bilder över hur man snabbt och på enklast möjliga sätt lyckas. Det är illusioner som målas upp, säger Arnold Leierman.
Han ser inget mönster av det slag som statistik från SCB visar, att antalet skilsmässor hos medelålders ulricehamnare ökar. Istället är det främst par i åldern runt 35 år, och där omkring, som söker sig till Familjerådgivningen.
Det är som regel i livets övergångsfaser som svårigheter och konflikter blir synliga, säger Arnold Leierman. Det kan vara i samband med att första barnet föds, eller senare i livet, då barnen är utflugna. Det är i sådana skeden av livet som frågorna oftast gör sig påminda.
Arnold Leierman berättar om en av alla de människor som sökt hos Familjerådgivningen. Det var en kvinna som konstaterade att hon och hennes man egentligen hade allt. Men det var materiella ting.
– Egentligen hade de inget. För de kommunicerade inte. Det var tomt, konstaterar Arnold Leierman.
Med en sådan insikt kan de första stegen mot en förändring påbörjas.

Kvinnojouren Borås får högre bidrag från Ulricehamns kommun än vad som först väntades.

I måndags behandlade kommunstyrelsen ett ärende från Kvinnojouren Borås som gällde en ansökan om bidrag för årets verksamhet. Kvinnojouren hade ansökt om motsvarande tolv kronor per kommuninvånare.
Förslaget till beslut var emellertid tio kronor per invånare, i enlighet med en rekommendation från Sjuhärads kommunalförbund. Totalt skulle det innebära 230 150 kronor.
Gulli Håkanson (FP) yrkade avslag på ordförandens förslag och föreslog istället en ökning av verksamhetsbidraget till Kvinnojouren i Borås ökas med två kr per invånare (motsvarande 46 030 kronor) till tolv kronor per invånare (totalt 276 180 kronor).
Detta enligt rekommendation från Kommunal- förbundet. Ökningen om 46 030 kronor tas från kommunstyrelsens anslag för oförutsedda behov i 2013 års budget.
Cristina Bernevång (KD), Mattias Josefsson (S), Anders Andersson (C), Ulf Svensson (MP) och Margaretha Juliusson (M) yrkade bifall till Gulli Håkansons förslag.
Kommunstyrelsen beslutade i enlighet med Gulli Håkansons förslag.

Den för mordbrand misstänkta Ulricehamnskvinnan är fortfarande häktad och kommer att så förbli ytterligare ett tag.

För åklagaren, som har hand om målet, begärde och fick i går förlängd åtalstid för att kunna slutföra förundersökningen.
– Förundersökningen är inte färdig och misstankarna mot kvinnan kvarstår, säger åklagare Håkan Johansson.
Det var i början av maj som räddningstjänsten larmades till en villabrand i Ulricehamn och där polisen började misstänka att den var anlagd. Vilket ledde till att en kvinna hämtades in till förhör och sedermera häktades.
Åtal skall vara väckt senast 20 juli.

I förra veckan förstördes ett 20- tal cyklar och hjälmar på Vistaholms föräldrakooperativ.
– Det här var barnens privata saker. Det är svårt att förklara varför någon gör så här, säger Julia Söderlund, förskolelärare.

I fredags upptäckte barnen på Vistaholm att deras cyklar och hjälmar blivit sönderslagna och kastade i ett dike vid förskolan.
– Vi är en av få förskolor som låter barnen ha sina egna cyklar och det är verkligen jättetråkigt för barnen. Jag vet inte hur det blir med ersättningen för det som är förstört eftersom det var deras privata saker, säger Julia Söderlund.
Förskolan ordnade med en kollektiv polisanmälan men försäkringsfrågan får föräldrarna sköta själva. Två av de drabbade är Karl Basth, sju år och Noam Lebens, nio år. I handen håller de resterna av sina cykelhjälmar.
– Det känns jättedåligt att någon har slagit min cykel så att den fått en buckla, jag blir ledsen, säger Karl.
– Jag hade tur, men det är inte roligt när man ser att kompisarnas cyklar är förstörda, säger Noam.
De senaste månaderna har fler saker blivit vandaliserade på Vistaholm. Vid ett tillfälle hade gunghästarna, som är till för de yngsta barnen, blivit av med sina huvuden. Så sent som i måndags krossades en ruta på ladugården.
– Det märks att det är mer folk i omlopp här. Vi kommer att fortsätta låta barnen ha sina egna cyklar här men i framtiden får vi låsa in dem.

Under natten mot tisdagen bröt sig någon in i en blomsteraffär i Tranemo. 02.40 inkom ett larm till polisen från någon som hört en fönsterruta krossas.

Det är i nuläget oklart vad som är tillgripet, ingenting är konstaterat stulet i natt.

Inbrottstjuven har krossat en fönsterruta på baksidan. Personen som ringde polisen har sett en person i anslutning till butiken. I nuläget finns ingen misstänkt.

Signe Oskarsson/BT

Det var nästan trångt vid Åsundens strand i lördags när det ordnades vattnets dag i härligt solsken.

Man skulle kunna dra till med den där gamla klyschan ”folkligt, fullsatt, festligt” när lördagens arrangemang vid Åsundens strand, Vattnets dag, ska beskrivas. För visst var det både folkligt och festligt när strandpromenaden kantades av marknadsstånd, tivoli, veteranbilar, brandbilar, ett tält med dans och mycket, mycket mer.
Kallbadhuset bjöd på gratis bad, man kunde hyra inlines, cyklar och kanoter till halva priset och så kunde man få en gratistur med bohus-ekan Joyce. Maria Börjesson berättar:
– Det är Kenneth Johansson som är skeppare på båten och det var hans förslag, att han skulle köra turer på sjön i dag. Tanken är att de som är nöjda med turen, kanske vill skänka en slant till Voi-projektet.
Och båtturerna var poppis. Rutten fick förkortas för att alla skulle kunna åka med.
M/S Sylvia gjorde också många turer på sjön. Varje tur tog en timme och i båten satt en guide från Ulricehamns guideförening och berättade om omgivningarna runt sjön.
Lördagens tillställning arrangerades av Ulricehamns turistbyrå, STT, Bryggan, Cityföreningen och Ulricehamns kallbadhusförening.
Turistbyråns Helena Haglund var nöjd:
– Ja, här har varit jättemycket folk hela dagen.

Jennie Somssich åkte till staden Voi i Kenya på tre veckors praktik.
– Jag ville se fattig-domen i verkligheten, berättar hon.

Den 19 maj, en tidig söndagsmorgon, lyfte planet från Mombasas flygplats och Jennie Somssich var på väg hem igen. Efter en tre veckor lång praktik på Bogesund House i staden Voi i Kenya kände Jennie både glädje och hemlängtan.
– Det var kallt, men ändå skönt att komma hem. Det var under andra veckan av praktiken som jag började få hemlängtan. Det blev mörkt tidigt på kvällarna och då satt vi mest inne. Man fick tid att tänka då, jag saknade nära och kära väldigt mycket. Men resan var ändå en dröm som gick i uppfyllelse, berättar hon.
Jennie Somssichs resa började nämligen långt tidigare, redan när Bogesundsskolan anordnade sin första Internationella kväll där eleverna på skolan samlade in pengar till projektet i Voi.
– Jag har alltid haft en dröm om att se fattigdomen med mina egna ögon, säger Jennie.
När Jennie senare började på Tingsholmsgymnasiet skickade hon in en ansökan om att få åka till Voi på praktik.
– Jag skrev ett brev om mig själv och lämnade till min mentor, sedan hoppades jag bara på att jag skulle bli antagen, säger hon.
Och så blev det. Med två andra elever, Micaela Abelson och Jennifer Rosell, och läraren Christhina Kjöllerström bar resan av mot Kenya. Där spenderade elever och lärare stora delar av dagarna på förskolan vid Bogesunds House, ett hus som Bogesundsskolan varit med och finansierat.
– När läraren gick igenom alfabetet bokstav för bokstav fick barnen skrika bokstäverna rakt ut. Ljudnivån var väldigt hög hela tiden, och det var ovant för mig. Jag tyckte inte heller om att lärarna ibland smätte till barnen med en penna eller ett block om de inte skötte sig. Det var jobbigt att se. Det får man ju inte göra hemma. Man kan säga att de lär sig ungefär samma saker som oss fast på ett helt annat sätt, berättar Jennie.
Jennie beskriver promenaden från deras boende till Bogesunds House. Barnen som är på väg till skolan, människor som köper frukt i en kiosk. Några gestalter i ögonvrån som tvättar. Getter, tuppar, katter och hundar som springer lösa. Den röda jorden på marken och de förvånansvärt lummiga träden.
– Reklamen vi ser på tv visar bara upp en bild, allt det som är dåligt. Men det finns också mycket som är bra. Jag fick en helt annan bild när jag kom ner dit. Det viktigaste man kan lära sig är att inte klaga på småsaker. Om man tycker att det är äcklig mat i skolan ska man tänka på att det faktiskt finns människor som skulle göra vad som helst för lite mat, säger Jennie.
Det bästa minnet från hela resan var när de gav barnen på förskolan en resväska med leksaker.
– Den var fylld med klossar och hopprep och sånt. Alla barnen blev så glada, de riktig dök ner i väskan, berättar Jennie med skratt i rösten.
Även om Jennie Somssichs dröm nu gick i uppfyllelse tog hon med sig en ny dröm tillbaka hem.
– Jag vill åka till ett fattigt land med en hel lastbil full med saker, och bara tömma ut den på marken så att alla får ta det de vill ha, säger hon.
Armbandet kommer från en Masaiby som gruppen besökte.

Ulricehamns kommun växer och invånarantalet är nu 23 026 personer.

Under april ökade kommunen med 50 personer, månaden innan med 26. Detta enligt de senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån.

Enligt ett pressmeddelande från kommunen är de senaste siffrorna mycket glädjande med tanke på att folkmängden minskade med 65 personer under årets första två månader.

Ökningen beror framför allt på ett ökat antal invandringar och inflyttningar till kommunen.

Jennie Somssich åkte till staden Voi i Kenya på tre veckors praktik.
– Jag ville se fattig-domen i verkligheten, berättar hon.

Den 19 maj, en tidig söndagsmorgon, lyfte planet från Mombasas flygplats och Jennie Somssich var på väg hem igen. Efter en tre veckor lång praktik på Bogesund House i staden Voi i Kenya kände Jennie både glädje och hemlängtan.
– Det var kallt, men ändå skönt att komma hem. Det var under andra veckan av praktiken som jag började få hemlängtan. Det blev mörkt tidigt på kvällarna och då satt vi mest inne. Man fick tid att tänka då, jag saknade nära och kära väldigt mycket. Men resan var ändå en dröm som gick i uppfyllelse, berättar hon.
Jennie Somssichs resa började nämligen långt tidigare, redan när Bogesundsskolan anordnade sin första Internationella kväll där eleverna på skolan samlade in pengar till projektet i Voi.
– Jag har alltid haft en dröm om att se fattigdomen med mina egna ögon, säger Jennie.
När Jennie senare började på Tingsholmsgymnasiet skickade hon in en ansökan om att få åka till Voi på praktik.
– Jag skrev ett brev om mig själv och lämnade till min mentor, sedan hoppades jag bara på att jag skulle bli antagen, säger hon.
Och så blev det. Med två andra elever, Micaela Abelson och Jennifer Rosell, och läraren Christhina Kjöllerström bar resan av mot Kenya. Där spenderade elever och lärare stora delar av dagarna på förskolan vid Bogesunds House, ett hus som Bogesundsskolan varit med och finansierat.
– När läraren gick igenom alfabetet bokstav för bokstav fick barnen skrika bokstäverna rakt ut. Ljudnivån var väldigt hög hela tiden, och det var ovant för mig. Jag tyckte inte heller om att lärarna ibland smätte till barnen med en penna eller ett block om de inte skötte sig. Det var jobbigt att se. Det får man ju inte göra hemma. Man kan säga att de lär sig ungefär samma saker som oss fast på ett helt annat sätt, berättar Jennie.
Jennie beskriver promenaden från deras boende till Bogesunds House. Barnen som är på väg till skolan, människor som köper frukt i en kiosk. Några gestalter i ögonvrån som tvättar. Getter, tuppar, katter och hundar som springer lösa. Den röda jorden på marken och de förvånansvärt lummiga träden.
– Reklamen vi ser på tv visar bara upp en bild, allt det som är dåligt. Men det finns också mycket som är bra. Jag fick en helt annan bild när jag kom ner dit. Det viktigaste man kan lära sig är att inte klaga på småsaker. Om man tycker att det är äcklig mat i skolan ska man tänka på att det faktiskt finns människor som skulle göra vad som helst för lite mat, säger Jennie.
Det bästa minnet från hela resan var när de gav barnen på förskolan en resväska med leksaker.
– Den var fylld med klossar och hopprep och sånt. Alla barnen blev så glada, de riktig dök ner i väskan, berättar Jennie med skratt i rösten.
Även om Jennie Somssichs dröm nu gick i uppfyllelse tog hon med sig en ny dröm tillbaka hem.
– Jag vill åka till ett fattigt land med en hel lastbil full med saker, och bara tömma ut den på marken så att alla får ta det de vill ha, säger hon.
Armbandet kommer från en Masaiby som gruppen besökte.

När räddningstjänsten var ute och övade under tisdagskvällen kunde man samtidigt släcka en riktig brand i en bil tillhörande en cirkus.

Det var vid sjutiden på tisdagskvällen som räddningstjänsten var ute på övning då man såg en bil som brann på riksväg 46 mellan Humla och Trädet. Man var så att säga på rätt plats vid rätt tid för ingen hade ens hunnit slå larm om bilbranden än.

Branden föranledde ingen större insats från räddningstjänsten utan kunde släckas relativt enkelt. Bilen tillhörde en cirkus.

En kvinna är misstänkt för stöld efter att ha påträffats med Södra Åsarps dopkanna utanför kyrkan.

Det var vid Södra Åsarps kyrka vid lunchtid på onsdagen som en man såg kvinnan utanför kyrkan med föremål på sig. Bland annat ska hon ha haft kyrkans dopkanna på sig.

Mannen höll kvar kvinnan och kontaktade polis. Stämningen ska enligt polisen ha varit upprörd på platsen.

När polisen kom till platsen grep man kvinnan och man sökte av området med hund efter eventuellt mer gods. Dock hittades inget. En polisanmälan skrevs.

En person fördes till sjukhus efter en olycka på riksväg 40 cirka åtta kilometer öster om Ulricehamn.

Det var två personbilar som kom emot varandra när de körde åt samma håll. Sex personer befann sig totalt i de båda bilarna och en av dem fördes alltså till sjukhus med ambulans, dock ej med allvarliga skador.

Den extra utrymningsvägen som nu byggs från fullmäktigesalen ska inte användas som reträttväg om debatten blir för eldfängd, utan bara vid riktiga eldsvådor.

– Om det bara beror på debatten går det nog fortare att ta sig ner för den vanliga trappan, säger fullmäktiges ordförande Roland Karlsson.
Skämt åsido. Räddningstjänsten har länge haft synpunkter på att fullmäktigesalen i Ulricehamns Stadshus brister i brandsäkerhet.
– Vi har inte haft någon bra utrymningsväg från fullmäktigesalen. Det har varit ett problem som har diskuterats ganska länge och nu måste vi få det här gjort, säger Roland Karlsson.
Tidigare har man varit hänvisad till den vanliga trappan, vilket inte har setts som tillräckligt i förhållande till hur mycket folk som kan vara i salen.
Nu är det alltså klart med pengar för en ombyggnad och samtidigt rätt väder för att genomföra arbetet. Den nya utrymningsvägen håller som bäst på att byggas och ska även kunna användas för de som arbetar på våning fem i stadshuset. Den väntas vara klar i slutet av juni. Förutom trappan som kan användas som utrymningsväg genomförs lite åtgärder vad gäller ventilation, el och skyltning. Totalt väntas arbetet gå på 1,8 miljoner kronor.
Fullmäktigesalen är inte den enda fastigheten som räddningstjänsten haft synpunkter på under en tid. UT har tidigare skrivit att Ulricehamns kommun halkat efter med vissa brandskyddsåtgärder. Det gäller till exempel räddningstjänstens synpunkter på att skolbiblioteket i Ulrikaskolan ligger på fel plats, något som dock nu också ska vara på väg att åtgärdas.
– Problemet är att tillsynsprotokollen har hamnat på hög här. Vi har en del att ta igen. Men nu har vi tagit tag i detta, sa kommunens brandskyddshandläggare Jörgen Landström då till UT.