Ulricehamns kommun har valt att inte yttra sig över tre nya ansökningar om att få starta fristående gymnasieskolor i Borås. Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ifrågasätter kommunens tystnad.

Det är Skolinspektionen som överlämnat ansökningarna från tre olika gymnasieskolor till kommunen för yttrande. Men i samtliga tre ärenden avstår kommunen från att ge sin syn på saken.
Ärendena hade dessförinnan behandlats av förvaltningen. Förslaget därifrån var att tillstyrka en av ansökningarna och avslå de två övriga ansökningarna. Det positiva beskedet gällde en utbildning som enligt gymnasiechef Catrine Berglund inte erbjuds vid Tingsholmsgymnasiet och således inte innebär konkurrens om eleverna.
Däremot ansågs de två övriga gymnasieskolornas ansökningar helt eller delvis få sådan konsekvens.
Men en majoritet av politikerna i kommunstyrelsen ansåg att kommunen skulle avstå att yttra sig över ansökningarna. Mot denna hållning talade Inga-Kersti Skarland (S), som är biträdande oppositionsråd. Redan i dag är det flera elever från Ulricehamns kommun som söker andra gymnasier i Sjuhärad, vilket innebär en kostnad, konstaterade hon.
– Dessutom har Ulricehamns kommun anställt en person som ska marknadsföra Tingsholmsgymnasiet i syfte att få fler att söka till skolan. Då är det märkligt att kommunen inte yttrar sig och säger nej till de aktuella ansökningarna, sa hon.
– Tolkningen av att kommunen inte ens vill utrycka en vilja eller åsikt blir att man låter marknaden styra, oavsett konsekvenserna.
Inga-Kersti Skarland ville därför att kommunen i sina yttranden över de tre ansökningarna ska säga nej till etablering.
Jan-Olof Sundh (V) yrkade bifall till Skarlands tilläggsyrkande.
Frågan avgjordes genom omröstning. Siffrorna blev 9-6 till förmån för ordförandens förslag att inte yttra sig.

Det behöver tillföras extra resurser till Ätradalsskolan inför höstterminen, anser Jan-Olof Sundh (V).

Han lyfte kravet i form av ett så kallat initiativärende, då kommunstyrelsen möttes i måndags. Förslaget var att förvaltningens skyndsamt tar fram en ekonomisk lösning som innebär att eleverna i årskurs sju kan delas in i mindre klasser.
Av de 85 nya elever som kommer till skolan i höst, är en stor andel i behov av särskilt stöd, enligt Jan-Olof Sundh, som skriver:
”Det har kommit många signaler om oro över att kunna hantera detta”.
För att på bästa sätt erbjuda eleverna en undervisningssituation där de blir sedda och får en chans att uppnå goda resultat bör nuvarande modell med tre klasser med cirka 30 elever i varje avvecklas. Istället bör eleverna delas i fyra klasser med cirka 20 elever i varje, anser Jan-Olof Sundh.
Som för övrigt påtalar att klassrummen inte är anpassade för 30 elever, vilket innebär att de med nuvarande organisation är väldigt trånga.
För att kunna minska klasserna i årskurs sju krävs ökade resurser om cirka 700 000 kronor, vilket motsvarar cirka 1,15 tjänst.
Men kommunstyrelsen gick inte på förslaget från Jan-Olof Sundh. Svaret blev att då förvaltningen redan arbetar med frågan inför terminsstarten i höst ger kommunstyrelsen förvaltningen i uppgift att återkomma till kommunstyrelsen via förvaltningens information med hur arbetet fortlöper. ”Vi noterar även att detta är en ren förvaltningsfråga hur en enskild skola väljer att organisera sina klasser”.
Jan-Olof Sundh reserverade sig emot beslutet.

En före detta bilverkstad vid Boråsvägen i Ulricehamn ska rivas.

Det är byggnaden ligger mitt emot TP-huset det handlar om.
Ägaren Weland Stål har sökt och fått rivningslov.
– Vi skulle egentligen gjort detta tidigare, men det är först nu vi har tid, säger Jens Helgesson på Weland Stål i Ulricehamn.
Vad fastigheten ska användas till är i nuläget inte bestämt.
– Men troligen kommer det att bli bostäder där i framtiden. Kommunen har ju angett området som ett tänkt framtida bostadsområde. Det är något som vi tycker är positivt, säger Jens Helgesson.
Den byggnad som ska rivas är från 1959 och har använts som bilverkstad. Troligen har den tidigare fungerat som bensinstation fram till och med 80-talet.

Uppåt för båda kommunerna, men det är Tranemo som har gjort det stora rycket i skolundersökningen.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) kom i veckan med sin sammanställning över resultatet i undersökningen Öppna jämförelser. Där framgår dels hur varje kommun lyckas jämfört med föregående år, dels hur man ligger till i förhållande till övriga kommuner vad gäller undervisning och skolmiljö i grundskolan.
Tranemo kommun har lyft sig ordentligt i det sammanvägda resultatet och avancerat från 281:a plats 2011/2012 till 127:e plats av 289 deltagande kommuner läsåret 2012/2013.
– Vi har gått upp på samtliga huvudområden man mäter och det tar vi naturligtvis åt oss med glädje, säger Thomas Åhman, chef lärandesektionen på Tranemo kommun.
– Att vi har lyckats så bra handlar till stor del om att det har kommit in bra och positiv energi i organisationen. När rektorer och lärare står där och skall försöka entusiasmera eleverna, behövs energi för att nå fram och det har vi nu. Dessutom har vi en bra dialog inom kommunen – från högsta ledningen och nedåt – och sammantaget gör detta att vi får en positiv stämning som i slutändan ger ett bättre resultat.
I den del av undersökningen som gjorts i form av en enkät till eleverna i årskurserna 5 och 8, där man frågat om skolmiljö och förhållandet till lärarna, hamnar Tranemo på 19:e plats av de 185 kommuner som deltagit.
För Ulricehamns kommun är det också en hel del positiva siffror som redovisas, även om man inte riktigt matchar Tranemos uppryckning. Vid föregående undersökning hamnade kommunen på plats 235, men har nu avancerat till 200:e.
– Vi kan ta del av vårt eget resultat strax efter att läsåret är över och kan därför analysera siffrorna och ser redan till hösten vad som behöver förbättras. Något vi har med oss vid våra utbildningsdiskussioner och då försöker sätta in de åtgärder som behövs, säger Tomas Carlsson, kvalitets– och verksamhetsutvecklare på Ulricehamns kommun.
– Resultaten från de nationella proven är tillsammans med den sammanlagda placeringen det vi ser som mest positivt från undersökningen. Även att vi når så höga resultat när det gäller hur eleverna ser på skolan är mycket bra liksom resultaten av vår matematiksatsning. Det som är negativt är att vi når så dåligt resultat beträffande antalet elever som blir behöriga till något av gymnasieskolans program. Där räknar vi nu med att bland annat satsningen på förstelärare skall hjälpa upp det resultatet framöver.
Fotnot: Undersökningen med de olika delresultaten hittar du på www.skl.se

verksamhetschef funktionsnedsättning inom Ulricehamns kommun.

Vem har ansvaret för att genomföra ett sådant här beslut?
– Beslutet fattas av handläggarenheten på kommunen och det är min verksamhet som skall verkställa det, alternativt att kommunen köper en plats av annan kommun eller utförare.
Varför tog det så lång tid?
– Den här typen av boende kräver ett sammanhållet boende med flera lägenheter och det har inte funnits någon ledig lägenhet. För att lösa detta tidigare så hade vi behövt börja bygga upp en helt ny servicebostad och det beslutet ligger inte på vår nivå.
Varifrån kommer man att ta de pengar som man eventuellt får punga ut med?
– Det vet jag inte, eftersom vi inte haft ett sådant här ärende tidigare under mina fem år i verksamheten.
Varför väntar man inte med att ta ett beslut om man ser att det inte går att verkställa?
– Har den sökande rätt till ett beslut så är det upp till kommunen att se till så resurserna finns.

Nästan två år efter beslutet har mannen äntligen fått sin bostad. Men Ulricehamns kommun riskerar ändå få betala över en halv miljon i särskild avgift.

Den 30 maj 2012 så beviljades en man en bostad med särskild service i Ulricehamns kommun. Ett beslut som har visat sig vara lättare att fatta än att genomföra, för det tog nästan två år innan han kunde flytta in.
Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) i Göteborg tröttnade i höstas på segdragningen av ärendet och vill därför att kommunen åläggs att betala en särskild avgift om totalt 72 500 kronor per månad tills beslutet är genomfört. Den summan motsvarar den genomsnittliga månatliga kostnaden för ett boende enligt Lagen om stöd och service i Ulricehamns kommun (58 000 kronor) plus ett tillägg i avskräckande syfte på 14 500 kronor. Totalt alltså 652 500 kronor.
Ivo började agera i det här ärendet i oktober 2013 då man ställde ett antal frågor till Ulricehamns kommun. Bland annat så ville man veta varför kommunen dröjt med att genomföra beslutet, vilka insatser som gjorts under tiden och den beräknade kostnaden för boendet.
Varför väntade ni till december 2013 – 18 månader efter beslutet –innan ni agerade?
– Det är en resursfråga. Vi har haft en omorganisation som rört till det lite och vi kunde nog egentligen varit på det ett halvår tidigare, säger Birgitta Arnesen, inspektör på Ivo sydväst i Göteborg.
Brukaren måste vänta ett år innan Ivo börja agera?
– Det är inte lönt att gå till förvaltningsrätten tidigare, eftersom tidigare domar visar att man ansett det vara rimlig att kommuner har ett år på sig för att genomföra ett sådant beslut. Därför yrkar vi på att kommunen skall betala från 31 maj 2013 och fram tills dess beslutet är genomfört.
Hur vanligt är det att förvaltningsrätten ålägger en kommun att betala det som kallas särskild avgift?
– Det sker väldigt ofta men det är inte ovanligt att man sätter ner summan.
Vem får pengarna?
– De går rätt in i statskassan.
Varför skall kommunen då betala pengar som inte den drabbade får del av?
– Ytterst är det en rättvisefråga då kommunerna inte skall kunna dröja med att genomföra vissa beslut för att på så vis spara pengar. Yrkandet kvarstår även efter att beslutet är genomfört.

En elev hemmahörande på en ort i Ulricehamns kommun blev tillsammans med sin mamma hotad av en äldre skolkamrat. Det hela ska ha skett inne på elevernas skola när mamman kom dit.

Det var under förra veckan som en elev på en 4-9 skola i Borås dömdes för att ha hotat och ofredat en yngre elev på skolan. Den dömde ska även ha hotat den yngre elevens mamma när hon försökte gå emellan de båda eleverna.

Den äldre eleven ska enligt domen ha lagt en arm om den yngres huvud och dragit ner denne i golvet.

Åklagaren ville att den äldre eleven skulle dömas för misshandel, men tingsrätten valde att betrakta det som ofredande eftersom det inte fastställts om den yngre eleven upplevt någon smärta.

Senare under dagen ska den yngre elevens mamma ha kommit till skolan, och när den äldre eleven såg detta ska denne ha blivit mycket arg och hotat både den yngre eleven och dennes mamma. Tingsrätten fastställde straffet till 25 timmars ungdomstjänst. Den äldre eleven erkänner ofredande men nekar till att ha hotat någon.

Love Ahlstrand

En pojke från Ulricehamn lade bud på två fastigheter och beställde varor över nätet. Problemet var bara att han gjorde det i en annan persons namn. Förra veckan dömdes han för ofredande.

Det var i november i fjol som pojken genom att använda en annan persons namn och personuppgifter lade bud på två fastigheter och beställde varor över internet. Pojken har erkänt händelsen. Han dömdes även för hot mot tjänsteman då han ska ha hotat personal från kommunen som besökte honom, något som han också erkänt. Tingsrätten bedömde att pojken hade behov av vård och fastställde påföljden till ungdomsvård. Pojken är tidigare dömd för sexuellt ofredande vid två tillfällen.

Vädersholms borgruin kan komma att säljas. Den finns med på listan över kulturfastigheter som en utredning anser att staten bör göra sig av med.

Vem vill köpa en gammal borgruin, en medeltida kyrka eller kanske ett forntida gravfält?
På lite längre sikt kan frågan kan bli aktuell, sedan en statlig utredning (SOU 2013:55, 315 sidor lång) föreslagit, att ungefär en tredjedel av statens kulturfastigheter ska säljas, eller att den fortsatta förvaltningen åtminstone ska ses över.
Ett flertal välkända, kulturhistoriskt intressanta platser, byggnader och ruiner finns med på listan: Ekornavallens gravfält (Falköpings kommun), Bogesunds slott (Vaxholm), Suntaks gamla kyrka (Tidaholm), Kiviksgraven (Simrishamn), Fyrarna Långe Erik (Borgholm) och Långe Jan (Mörbylånga) på Ölands norra respektive södra udde, Falsterbo hus ruin (Vellinge) och skeppssättningen Ale stenar (Ystad) är bara några exempel.
Och så Vädersholm vid Mogden, ruin efter en medeltida stormansgård.
Utgångspunkten för utredningen har varit att staten bara ska äga fastigheter som antingen är kulturhistoriskt särskilt betydelsefulla, har ett särskilt betydelsefullt symbolvärde eller har central betydelse för rikets säkerhet. Det gäller främst fastigheter som kan knytas till berättelsen om statens egen uppkomst och verksamhet under olika historiska perioder och skeenden, sägs det.
Syftet med en försäljning är inte att spara pengar, utredarna tror inte att ett genomförande behöver innebära någon besparing alls – en följd skulle ju kunna bli att kraven på statliga bidrag ökar. Istället handlar det mer om en princip, att det inte är rimligt att staten ska ta ett så stort ägaransvar för landets samlade kulturarv.
Men vad händer då med ruiner, gamla slott och kyrkor och fornlämningar? Kan de nya ägarna göra vad de vil med dem? Nej, betonas det i utredningen. En försäljning ska inte kunna innebära att tillgänglighet och skydd förändras. Fornlämningar har ett starkt skydd genom kulturminneslagen och det finns därför, med undantag för vissa välkända historiska platser av nationell betydelse, inte skäl för staten att äga fornlämningar för att skydda hotade områden.
Det sägs också att staten i fortsättningen inte bör förvalta andra fastighetsägares egendom. Det innebär till exempel att förvaltningen av vissa fornlämningar och äldre kyrkobyggnader övertas av sina huvudmän.
Arbetet med att sälja alla kulturfastigheter kommer att ta lång tid, kanske uppemot tio år, spår utredarna, som inte tycker att detta är något problem.
”Processen kräver omsorg och eftertanke, vilket innebär att långa ledtider också kan ses som positivt. En försiktighetsprincip har i huvudsak också präglat statens tidigare agerande”, skriver de bland annat.
Men värderingen då? Vem vill betala något för att äga exempelvis en fastighet med en borgruin som är skyddad enligt lag?
I utredningen konstateras att det finns en mycket stor spridning vad gäller marknadsvärdet för de fastigheter som kan komma att säljas. Kungsgårdar, gods och herrgårdar har ofta stora markinnehav och kan därför bli högt värderade. Även statliga förvaltningsbyggnader och äldre universitetsfastigheter kan representera höga marknadsvärden, eftersom de är centralt belägna i stadskärnorna.
Men det finns objekt där prislappen blir ganska blygsam, eller nästan noll. Fyrar och fyrplatser, till exempel, anses utgöra speciella och svårbedömbara fastigheter, ofta med låga förväntade värden beroende på belägenhet och underhållskostnader. Vissa skyddade kulturfastigheter, till exempel en del försvarsanläggningar, bedöms ha mycket låga eller till och med negativa marknadsvärden.
Det sista kanske ska tolkas som att staten måste betala för att bli av med en del svårsålda objekt. Kanske kan Ulricehamns kommun ta över ägandet av Vädersholm – mot betalning?

Arne Carlssons gamla trikåfabrik i Röshult är såld. Byggnaden ska bli centrallager för den snabbt växande Diomed-koncern, där Back on Track utgör kärnverksamheten.
– Vi kommer för att stanna, säger Anna-Lena Borgerud, administrativ chef.

Affären gjordes klar för en tid sedan och den nye ägaren har redan tillträtt fastigheten.
– Fabriken i Röshult ska bli centrallager för flera av Diomed-koncernens svenska dotterbolag och även förse våra bolag i Finland, Danmark och Norge. Vi flyttar ner pö om pö, i takt med att hyresgästerna flyttar ut. Det är svårt i dag att bedöma hur mycket plats vi behöver, säger Anna-Lena Borgerud.
Det finns i dag flera hyresgäster i fabriken, varav tre har flerårskontrakt – Kultur Ulricehamn (museet), Sabeline och Stabilotherm. Det finns även några små hyresgäster, med tremånaderskontrakt.
Sabelines kontrakt löper ut 30 juni nästa år och företaget är uppsagt från det datumet.
– Vårt mål har varit, att sälja fastigheten och samtidigt göra det möjligt för hyresgästerna att vara kvar i så stor utsträckning som möjligt, säger Ulrika Geeraedts, vd för Nuab, som är moderbolag till Vist fastighets AB, som ägt industrifastigheten.
Diomed AB har sitt säte i Uppsala, men staden anses inte vara optimal för ett centrallager. Av den anledningen började bolaget se sig om efter alternativ längre söderut och fastnade för den tidigare trikåfabriken utanför Ulricehamn.
– I Röshult får vi en lämplig lokal till ett bra pris och med närhet till fiberkabel. Den har ett mycket bra logistiskt läge. Men vi är också införstådda med att det finns renoveringsbehov och vi kommer att investera i egergibesparande åtgärder, för att komma ifrån oljeuppvärmningen. Vi kommer till Röshult för att stanna, säger Anna-Lena Borgerud.
I dag arbetar nio medarbetare på lagret i Uppsala. En del kommer att följa med till Röshult.

Vist Fastighets AB har sålt sin industrifastighet i Röshult, där bland andra Ulricehamns museum är hyresgäst, för 1,7 miljoner. Den köptes 2008 för 5,8 miljoner.
– Fastigheten har varit kraftigt övervärderad, konstaterar Ulrika Geeraedts, vd för Nuab.

Syfabriken som Arne Carlsson AB lät bygga i Röshult, och som brann ned 1979 och sedan återbyggdes, köptes alltså av Vist fastighets AB för fem och ett halvt år sedan, i september 2008. Säljare var Seger United AB.
Tanken var att den stora byggnaden skulle kunna användas som lokal för företag som vill etablera sig i Ulricehamns kommun. Köpeskillingen var 5,8 miljoner kronor.
En av de första uppgifter Ulrika Geeraedts fick av styrelsen, när hon 1 januari 2013 tillträdde som vd för Nuab, var att se över det fastighetsbestånd bolaget hade ”ärvt” när Ufsab (Ulricehamns fastighets- och service AB) genom fusion införlivades med Nuab och Vist Fastighets AB samtidigt blev ett dotterbolag (se nedan).
Under förra året genomförde Nuab en värdering av dessa fastigheter. Enligt Ulrika Geeraedts var orsaken dels att det saknades tydliga fastighetsplaner – alltså vad ägaren långsiktigt vill uppnå med fastigheterna – och även underhållsplaner, dels att Nuab behövde se över sitt fastighetsbestånd för att förbereda för den nya bokföringslagstiftning för fastigheter, som infördes vid årsskiftet.
I början av 2013 hade industrifastigheten i Röshult ett bokfört värde (inte att förväxla med marknadsvärde) på 5,6 miljoner kronor. Värdet hade alltså skrivits ned något under åren, men i mycket långsam takt.
En första värdering gav ett så lågt resultat, att Nuabs styrelse beslutade att låta göra ytterligare en. Även den andra värderingen, som var mycket grundlig och omfattande, gav ett lågt resultat. Den stannade på en miljon kronor – 4,6 miljoner lägre än det bokförda värdet.
Vid det senaste årsskiftet beslutade styrelsen för Vist Fastighets AB att skriva ned fastighetens bokförda värde till en miljon och sätta ett försäljningspris på två miljoner.
Beslutet att sälja var främst ekonomiskt. Fabriksbyggnaden värms med olja och blir därför dyr i drift. När det under 2012 och 2013 gjordes försök att upphandla ett nytt energisystem, landade samtliga anbud på över fem miljoner. Dessutom är hela den gamla fabriken i behov av renovering. Att investera så mycket i en fastighet som inte är fylld med verksamheter, är inte rätt väg, ansåg styrelsen.
Bakom säljbeslutet låg också en annan syn på kommunalt fastighetsinnehav. Det tidigare syftet, att ha lokaler i reserv för eventuella företagsetableringar, gäller inte längre.
– Vi ska bidra till att företag etablerar sig i kommun genom att vara en länk mellan säljare, köpare och mäklare, men vi ska inte vara en aktör som konkurrerar på den privata marknaden. Dessutom ska vi se till att de fastigheter vi har inte går med förlust, så att det drabbar skattebetalarna, säger Ulrika Geeraedts.
Ekonomiskt, och kortsiktigt, är försäljningen av fabriken i Röshult en dålig affär, men det är ändå en bra lösning, anser hon. Och inte bara för att Nuab/Vist Fastighets AB slipper både en förlustaffär och framtida, tunga investeringar.
– Att vi nu har lyckats hitta en köpare som vill investera i fastigheten, som flyttar hit sin verksamhet och som dessutom kommer att nyanställa i Ulricehamn, ser vi som mycket positivt.
Har du dragit någon lärdom av detta?
– Ja, jag anser att man som kommun eller kommunalt bolag ska vara tydlig med varför man köper en fastighet, vad man tänker göra med den och hur man tänker klara driften.

Hur får man barn att vilja gå kvar på fritids? Den frågan ställde man sig på Ulrikaskolans fritidsverksamhet. Nu kanske de har hittat svaret.

– Nej, det är ju fel mål!
Bollen tar i stolpen och smiter precis förbi målvaktens vänstra fot. Men ingen bekymrar sig särskilt mycket om det, spelet fortsätter utan avbrott. Det är inte prestationerna som är huvudsaken när Ulrikaskolans fritidsverksamhet intar Lassalyckans sporthallar. Istället handlar det om att röra sig, testa nya sporter och umgås med varandra, då spelar ett självmål inte så stor roll.
Att fritidsverksamheten håller till här är nytt sedan förra året. Bakom initiativet står fritidspedagogerna Rickard Axell och Peter Skantze. De var bekymrade över att så många barn valde att inte fortsätta på fritids efter årskurs tre.
– I princip tappade vi alla barn efter år tre, fritidsverksamheten ska vara för alla upp till tolv års ålder så det är ett misslyckande, säger Rickard Axell.
De bestämde sig för att försöka göra verksamheten attraktivare även för äldre barn, och med hjälp av idrottsföreningar i området har de nu ordnat så att en del av verksamheten flyttar till Lassalyckans friluftsområde under torsdagseftermiddagarna. Här får barnen testa på nya sporter varje vecka, och resultaten syns redan.
– Nu har nästan alla barn i år tre sagt att de vill fortsätta nästa år, säger Peter Skantze.
Då hoppas de kunna vidareutveckla verksamheten till att omfatta fler veckodagar och fler barn.
– Här finns en möjlighet att verkligen skapa något för barnen. Vi har ju sydvästra Sveriges finaste idrottsanläggningar här och när vi har vår verksamhet så står de tomma, säger Rickard Axell.
Bland barnen är glädjen över att vara här stor. Att lära sig nya sporter är roligt, och en oväntad favorit har seglat upp bland flera av barnen.
– Det roligaste är boule, för då är det inte så noga med regler, säger Ellen Lundgren,
Nora Olofsson håller med.
– Man spelar i lag och alla får vara med, säger hon.
Just att alla kan vara med är en viktig aspekt av verksamheten. Rickard Axell och Peter Skantze är båda noga med att påpeka att det inte är idrott som är det viktiga. Fokus ligger på att barnen ska få komma ifrån trånga skollokaler och bygga relationer i en roligare miljö.
– En del kommer hit bara för att äta mellanmål och snacka, säger Peter Skantze.
Om de kan vidareutveckla konceptet till hösten beror nu på kommunen. Från föräldrar och föreningar är stödet stort.
– Nu återstår det bara att övertyga politikerna, säger Rickard Axell.

Att inte göra en egen upphandling utan istället luta sig mot Sabos riksomfattande upphandling stämmer inte med det kommunala handlingsprogrammet för Ulricehamns kommun.

Det anser Gulli Håkanson, som är gruppledare för Folkpartiet i Ulricehamn.
Det var i lördags som UT berättade om kommunala bolaget Stubo som inför byggandet av nya hus i Stadsskogen valt att använda sig av den upphandling som allmännyttan Sabo gjort, istället för att göra en egen upphandling.
Gulli Håkanson reagerar mot påståendet i artikeln om att det kommunala handlingsprogrammet enbart gäller för Ulricehamns kommun, medan de kommunala bolagen ska ta affärsmässiga beslut.
– Visst ska bolagens beslut vara affärsmässiga, säger Gulli Håkanson. Men det finns ingen motsättning mellan affärsmässighet och att göra en egen upphandling. Poängen med en upphandling är att den är affärsmässig, eftersom den syftar till bästa kvalitet till lägsta pris. För övrigt gäller det kommunala handlingsprogrammet både för kommunen och för de kommunala bolagen, säger Gulli Håkanson.
Hur reagerar du på uppgifterna om att Stubo valde Sabos modell med kombohus istället för att göra en egen upphandling?
– Det stämmer inte med det kommunala handlingsprogrammet. Jag har även fått synpunkter kring detta från flera lokala företag som är besvikna över Stubos agerande. Jag kan bara beklaga att det har blivit så. Och vi får dra lärdom av detta, så att inte samma sak sker igen.
Hur anser du att frågan borde ha behandlats?
– Jag anser att man skulle ha gjort en upphandling. Då hade de lokala bolagen också fått chansen. Jag har fått till mig att de lokala bolagen har för få anställda för att kunna lägga ett anbud i Sabos upphandling. I praktiken hade de alltså inte haft möjlighet att delta i Sabos upphandling.
Har denna fråga diskuterats inom alliansen?
– Ja, det har den. Men det visade sig att vi här har olika syn på det som skett. För oss i Folkpartiet är inställningen självklar; en upphandling borde ha gjorts, säger Gulli Håkanson.
I högtidliga sammanhang brukar företrädare för Ulricehamns kommun säga att det ska finnas ”ett koncerntänkande”, som omfattar såväl kommun som de kommunala bolagen. Visar agerandet i denna fråga på ett sådant koncerntänkande?
– Nej, det gör det inte, säger Gulli Håkansson.
Kristina Wilhelmsson (M), ordförande i Stubos styrelse, vidhåller sin uppfattning att Stubos beslut att beställa husen av JSB, som Sabo centralt har handlat upp, är förenligt med det kommunala handlingsprogrammet.
– Upphandlingen har skett enligt gällande regler. I den hade de lokala företagen chans att vara med, säger hon.
Flera av de lokala bolagen anser att de är för små för att ha en möjlighet att delta i en riksomfattande upphandling som Sabo gör.
– Jag delar inte den uppfattningen, säger Kristina Wilhelmsson.
– Frågan om att eventuellt göra en egen upphandling har diskuterats i vår styrelse. Men om vi gjort en egen upphandling hade vi inte senare kunnat välja JSBs kombohus, i det fall dom inte var med i upphandlingen. En egen upphandling hade dessutom förlängt processen.
Hur kan ni veta att byggkostnaden samt hyran blir lägre med Sabo erbjudande?
– Det är den bedömning vi gjort.

Vid ettiden natten till lördagen fick polisen ett samtal från en person i Ulricehamn om att några ungdomar körde omkring på en gräsklippare.

Den som ringde misstänkte att gräsklipparen var stulen. När personen i fråga sedan närmade sig ungdomarna sprang de från platsen.

När polisen kom till platsen tog man med sig gräsklipparen som hittegods och nu ska man försöka ta reda på vem den tillhör.

Thomas di Leva är det senaste släppet till musikfestivalen U-port i Ulricehamn.

Thomas di Leva, som släppt en ny skiva, kommer i sommar ge sig ut på en kort turné i Sverige där ett av stoppen alltså blir Ulricehamn.

Under U-Port spelar även Icona Pop och Timbuktu, bland många andra.

En man fördes med ambulanshelikopter till Sahlgrenska efter att han voltat med bilen.

Olyckan inträffade mellan Gällstad och Köttkulla i Ulricehamns kommun.

Enligt vittnen ska bilen i samband med en omkörning ha fått sladd och voltat, och mannen kastats ut ur bilen. Olyckan inträffade vid halv sju-tiden i morse.

Hanna Kyhle/BT

I helgen har det skett inbrott i en lokal där det förvaras husvagnar och husbilar.

Lokalen ligger i trakten av Timmele och förutom att det har skett inbrott i själva lokalen har det även skett inbrott i ett tiotal husbilar och husvagnar. Det är oklart om något stulits och i så fall vad.

En man i 70-årsåldern från Tranemo åtalas misstänkt för att ha kört rattfull.

Mannen stoppades av polisen i september förra året på länsväg 156 i Svenljunga. Prover visade att mannen hade 1,15 promille alkohol i blodet.

Den höga alkoholkoncentrationen gör att åklagaren tycker att brottet bör betraktas som grovt. Mannen har erkänt.

En man från Ulricehamn har häktats misstänkt för grovt narkotikabrott efter det att polisen hittade en större mängd amfetamin.

Mannen, som är i 50-årsåldern, greps den 9 april efter en tids spaning av polisen och har suttit frihetsberövad sedan dess. Han misstänks för grovt narkotikabrott mellan den 1 april och den 9 april i bland annat Ulricehamn.

Enligt chefsåklagare Urban Svenkvist har polisen gjort beslag av en större mängd amfetamin.

– Vi anser oss kunna koppla honom till detta, säger Urban Svenkvist.

Han vill inte gå in på hur stor mängd narkotika det handlar om utan säger bara att det är tillräckligt mycket för att mannen ska vara misstänkt för grovt narkotikabrott.

Det finns en praxis för när ett narkotikabrott ska betraktas som grovt. När det gäller amfetamin ligger den gränsen på runt ett halvt kilo. Dock kan även andra faktorer vägas in, till exempel om personen i fråga har sålt och till vem han har sålt.

Enligt uppgifter från polisen kan värdet på ett halvt kilo amfetamin i missbrukarled ligga på 150 000 kronor.

Mannen som nu har häktats misstänks enligt åklagaren ha innehaft narkotikan i syfte att sälja den vidare.

– Vi har goda indikationer på att han är försäljare av amfetamin, säger Urban Svenkvist.

Straffet för grovt narkotikabrott är fängelse i mellan två och tio år.

Mannen i fråga är känd av polisen sedan tidigare för liknande brottslighet.

En acetylentub sysselsatte räddningstjänsten på måndagseftermiddag. Till slut sköts den sönder på en åker.

En bil tillhörande rörläggare hade börjat brinna när bilens ägare var på lunch. Själva branden var av mindre slag. När räddningstjänsten kom till platsen var branden släckt men brandmännen tog det säkra före det osäkra eftersom det handlade om en explosiv gas som fanns i bilen i Nittorp.

– Acetylen är lurigt när det är värmepåverkat så vi hämtade en skytt för att punktera behållaren. Det smidigaste är att skjuta så fort som möjligt, men det ska ju ske på ett säkert sätt, säger Nikas Ignell, stabschef vid Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund.

När hans mannar kom till olycksplatsen var nämnd acetylentub varm så den fick kylas under ett par timmar.

– Till slut kunde vi bära ut den på en åker.

Skytten osäkrade sin älgstudsare och insatsen kunde avslutas utan att någon person skadades.