Vanliga samtal gör det lättare för SFI-elever att lära sig svenska. Det är frivilliga seniorer som regelbundet medverkar i lektionerna.
– Nej, jag bakar inte eget bröd. Jag är nog lite lat, säger Ronan, och ler.
Ronan är en av SFI-eleverna vid Tingsholmsgymnasiet som regelbundet får besök av några frivilliga ulricehamnare, mestadels pensionärer, som fungerar som samtalspartners.
En av dessa är Margareta Claesson. Just nu är hon mitt uppe i ett samtal med Ronan.
– Men din sambo jobbar väl? frågar hon.
– Jovisst, men jag renoverar huset, klipper gräset och lagar mat som är färdig när hon kommer hem, svarar Ronan, som därmed låter förstå att någon brödbakning inte går att klämma in i det tajta schemat.
Ronan bor i Hökerum och kommer ursprungligen från Irland. Han tycker att möjligheten att få träffa pensionärerna gör det lättare för honom att öva sig på svenska språket.
Av samma uppfattning är Natalia som har delar av sin släkt kvar i Polen. Själv bor hon i Hökerum.
– Det är roligt att diskutera olika frågor. Det är bra träning, tycker hon.
Natalia berättar för de andra om sina yrkesplaner, att få jobba som frisör. Först kanske som anställd, men på sikt hoppas hon få möjlighet att skaffa egen salong.
Bredvid henne sitter Ulricehamnaren Eman, som har sina rötter i Irak. På en fråga från Lilian Skattberg, berättar hon om sina närmaste planer. Nämligen att delta i verksamheten på Familjecentralen.
– Jag tycker om att jobba med barn. Jag har tre egna barn, men de går alla i skolan, säger hon.
Hon uppskattar möjligheten till pratstunder inom ramen för SFI.
– Det är bra. Man vågar prata på ett avspänt sätt. Då lär man sig bättre, säger Eman.
Studiemetoden där frivilliga Ulricehamnare fungerar som samtalspartners har funnits i drygt ett år. SFI-lärarna Gunilla Ängskog-Lothsson och Paula Waldner uppskattar tycker att inslaget är positivt för SFI-undervisningen.
– Det ger bra språkträning för eleverna. De kan redan en del svenska. Då orden är svåra, hjälps man åt. Genom att prata med varandra utvecklas elevernas språk, säger Gunilla Ängskog-Lothsson.
Det var en före detta lärarkollega som lanserade idén. Det brukar komma cirka 15 pensionärer varje gång.
– Att modellen fungerar beror främst på att deltagarna tycker det är roligt och givande. Dessutom binder pensionärerna inte upp sig, de har full frihet att välja om de kan komma hit eller inte, säger Paula Waldner.
Även om det mest är seniorer och pensionärer, finns möjlighet att även andra daglediga deltar som samtalspartners.